Kallak / Gallók.

Vi ser på plats en handfull insiktsfulla aktivister, som synes någorlunda väl införstådda med att våra ekosystem står på randen till kollaps, med att den pågående massutrotningen av växt- och djurarter och det systematiska utarmandet av biosfären, ifall de tillåts fortsätta, i förlängningen också kommer att innebära slutet på vårt besynnerliga mänskliga projekt.

Att vägen mot avgrunden genom århundradena alltid vandrats i imperialismens och kolonialismens förtecken är dem heller inte obekant, vilket avslöjas i och med den kritik som de riktar gentemot den pågående kortsiktiga utförsäljningen av lokala naturresurser som i huvudsak gagnar utländska bolags- och kapitalägare, medan regionens befolkning enligt morgontidningarnas marknadsliberala uttolkare gör bäst i att hålla käften och låta nöja sig med de jobb som investeringarna "skapar". Något som rimmar särskilt illa med det faktum att den globala ekonomins tillväxtmodell givet de nu uppenbara resursbegränsningarna inte kan sägas vara någonting annat än en ofattbart skadlig fantasi, på väg att helt falla i bitar. Det långsiktiga värdet av nya arbetstillfällen relaterade till stålindustrin i en situation där efterfrågan kommer att falla till bråkdelar av dagens nivåer (givet den globala ekonomins kollaps som nödvändigtvis kommer att följa på en drastisk reduktion av tillgången på de resurser transportsektorn förutsätter), är förstås obefintligt.

Aktivisterna utgör alltså en liten skara individer som helt enkelt gör vad samvetet och rättskänslan kräver, givet vad de vet om situationen och dess större historiska sammanhang - allmänt vedertagna fakta som dessvärre tycks vara obekanta för en majoritet av våra mediers uttolkare. Norrbottens-Kurirens ledarskribent utgör i sitt nedlåtande inlägg den 1:a augusti ett beklämmande exempel på en lika urskillningslös som livsfarlig undfallenhet inför makten, när han understår sig att likställa aktivisternas intill eftergivenhet milda, ickevåldsbetonade civila olydnad med ett angrepp på rättsstaten och ett kränkande av bolagets rättigheter - samtidigt som gruvbolaget bevisligen gjort sig skyldigt till upprepade lagöverträdelser för vilka de ådragit sig flera reprimander från svenska inspektionsmyndigheter. Skribenten uttrycker därutöver beundran för det "oerhört stora tålamod" polisen uppvisat i och med avlägsnandet av aktivisterna under utövandet av det "försvar av lagen" han anser är deras uppgift.

Om vi tillåter oss att läsa mellan raderna bör alltså aktivisterna vara tacksamma över att poliserna inte brukade mer våld vid avlägsnandet, utan lade band på sig och givet sitt fantastiska tålamod underlät att spöa skiten ur dissidenterna (vilket med tanke på provokationen och sammanhanget hade varit både rätt och rimligt).

Den här typen av provinsiella, halvlitterata högerideologer som givet sin påtagligt bristande bildning inte ens har en grundläggande förståelse av de strukturer de försöker försvara, utgör några av de mest tragiska varelser som befolkar samtidens massmediala kontext. Samtidigt är de därför också en särskilt destruktiv kategori, då deras okunskap gör ett okritiskt, slagordsbaserat och reflexmässigt försvar av den rådande maktordningen till ett för dem självklart förhållningssätt, vilket i sin tur utarmar det allmänna politiska samtalet och inskränker gemene mans möjligheter att skapa sig en sammanhängande helhetsförståelse av komplexa situationer.

För att korrigera den nämnde ledarskribentens missuppfattning om polisens roll och funktion i moderna stater, måste fastslås att den i yttersta huvudsak går ut på att vidmakthålla status quo och den politiska stabiliteten, genom att upprätthålla de lagar som samhällets maktelit (under ett mycket begränsat allmänt överinseende) sett till att stifta. De gånger då lagen står i motsättning till vad det sunda förnuftet, till vad vår strävan att bevara omvärldens livsbetingelser för våra efterkommandes räkning entydigt säger är rätt, finns det bara en sida vi kan välja.